Hoppa till huvudinnehåll

Med hela familjen på Hjälmö

Hjalmo
Foto: Bosse Lind

Våren börjar precis gå över till sommar, gräset är grönt och äventyret väntar bakom varje träd. Att det bjuds på glass, båtresa och en tålmodig mormor gör utflykten till Hjälmö ännu bättre.

Nästan mitt i skärgården, mellan Landsort i söder och Örskär i norr, ligger en grupp grönskande öar där Hjälmö sticker ut lite extra. Här finns ett levande kulturlandskap och en gårdsmiljö som i stort sett ser likadan ut som den gjorde för hundra år sedan. På Västergården, som är ett av skärgårdens största jordbruk, bor Lill och Per Schierman. De arrenderar gård och jordbruk av Skärgårdsstiftelsen och har så gjort sedan mitten av 1990-talet. Och det är Hjälmö och Västergården som är målet när Idun, Hild och Jorunn tillsammans med mormor Evy en dag tidigt i juni, då sommaren gör sitt intåg och solen strålar, beger sig på utflykt i skärgården.

De är framme i god tid vid Boda brygga på Värmdö. Det dröjer ytterligare en stund innan båten ska gå, med tid över för att sträcka på benen och spana efter krokodiler i havet. 

Prick fem i halv elva avgår Waxholmsbolagets M/S Vaxö mot Hjälmö. Det är ännu tidigt på säsongen och ganska få passagerare ombord. Från däck är det mycket att se och fråga om. Mormor pekar och förklarar. Resan går fort. Efter en halvtimme är båten framme vid bryggan på Hjälmö. Härifrån är det en och en halv kilometer att gå genom skogen till Västergården.

Hönor, glass och trädtroll

Förutom att Västergården är ett verksamt jordbruk är det också en besöksgård med en utställning som berättar om livet på Hjälmö och om det arbete som de olika årstiderna för med sig. Men först ska hönorna matas. Hönorna är vana vid besök och vet vad som bjuds när barnahänderna sträcks fram. Det kittlar härligt i handflatan när de pickar pellets. Får och lamm är emellertid redan ute på bete i hagarna på öarna runtomkring.

Nu börjar det suga lite i magen. Medhavd matsäck dukas fram på ett bord i trädgården. Tillsammans har man plockat en bukett blommor som sätts i en vas och får humlorna att surra lyckligt. Solen värmer i ansiktet och det pirrar skönt i hela kroppen när det blir dags att välja glass i Västergårdsbutiken. 

Nästa punkt på programmet är den naturstig som ställts i ordning för de yngre besökarna. Här dyker trädtroll och skattgömmor plötsligt upp och här finns skyltar som förklarar hur man har levt på Hjälmö. Mormor läser gärna högt om man frågar snällt.

Tiden går fort när man har roligt, och efter en långrast med frukt och vatten är det dags att bege sig tillbaka till bryggan där båten ska hämta. Utan knot vandrar alla fyra i sakta mak över ön igen, även om vägen känns längre.

Benen har blivit trötta och upptäckarivern har svalnat några grader. Väl framme vid bryggan blir det ändå tid över att leta snäckor och vackra stenar att ta med sig hem.

Sexåriga Hild får hedersuppdraget att hissa semaforen så att kaptenen på M/S Nordan vet att det finns passagerare att plocka upp. En lång glad dag slutar med att alla tre somnar direkt när bilen lämnar parkeringsplatsen i Boda. Om mormor också somnade? Mycket sannolikt…